Det här behöver du veta om Makhachev och hans sätt att vinna
- Artikeln fokuserar på islam makachev som ett exempel på hur en modern grapplingtung UFC-fighter bygger kontroll.
- Han vann welterviktstiteln mot Jack Della Maddalena i UFC 322 och gick in i 2026 med 28–1 i facit.
- Hans styrka ligger i kedjan mellan feint, clinch, nedtagning och toppkontroll, inte i en enda isolerad teknik.
- För fighters är hans största lärdom att kontroll och tålamod ofta slår hög fart utan tydlig plan.
- Hans stil går att inspireras av, men inte kopieras rakt av utan rätt fysik, tajming och träningsmiljö.
Vem han är och varför han är viktig för modern MMA
Enligt UFC:s aktuella fighterprofil och ESPN:s resultatsida gick Makhachev in i 2026 som 28–1, med en 16 matcher lång segersvit och welterviktstiteln säkrad efter vinsten mot Jack Della Maddalena i UFC 322. Det gör honom till mer än en mästare på papperet: han har blivit ett praktiskt exempel på hur en grapplingtung fighter kan styra en hel matchbild utan att alltid jaga stora spektakulära moment.
Jag tycker att just det är hans värde för andra fighters. Han visar att dominans inte måste se kaotisk ut; den kan vara metodisk, teknisk och väldigt tröttande för motståndaren. Han har också tangerat Anderson Silvas UFC-rekord för längsta segersvit, vilket säger en hel del om hur konsekvent hans nivå har varit under lång tid.
Det som gör honom särskilt intressant för mig är att han inte bara vinner på en stark grundstil. Han använder sin bakgrund för att forma hela matchen, och det är där hans stil blir pedagogisk för alla som tränar MMA. Nästa steg är därför att titta på exakt hur den stilen fungerar i buren.
Så fungerar hans stil i buren
Makhachevs MMA är byggd runt kontroll, men det är en förenklad bild att säga att han “bara brottas”. Han står ofta i southpaw, använder små feints för att få reaktioner och växlar sedan mellan slag, clinch och nedtagning tills motståndaren börjar försvara för sent. Det är inte explosionen som är grejen, utan sekvensen.
| Del av spelet | Vad han gör | Varför det fungerar |
|---|---|---|
| Southpaw och feints | Han bygger reaktioner med små rörelser och hotar från flera vinklar. | Motståndaren läser sent och hinner inte låsa ett stabilt försvar. |
| Clinch mot buren | Han driver in mot staketet, låser höfter och kontrollerar balans. | Utrymmet försvinner och försvar blir dyrare i energi. |
| Chain wrestling | Om första nedtagningen stoppas kommer nästa försök direkt. | Motståndaren hinner aldrig nollställa sin position eller andning. |
| Top control och avslut | Han ligger tungt, avancerar steg för steg och söker strypningar från kontroll. | Han tvingar fram misstag i stället för att jaga avslut för tidigt. |
Jag ser ofta att folk tror att hans styrka är själva nedtagningen. I praktiken är det snarare sekvenserna mellan nedtagning, kontroll och positionsbyte som avgör matcherna. Det är också därför han är så svår att möta för strikerstyper: de får aldrig riktigt den rena distans de vill ha, och när de väl börjar ställa om har han redan flyttat dem till nästa problem.
Det som imponerar mest på mig är hur lugn han ser ut även när han höjer tempot. Den kontrollen är inte passiv, utan aktiv och väldigt dyr för motståndaren att hantera. När man förstår det blir nästa fråga mer praktisk: vad kan en vanlig fighter faktiskt ta med sig till egen träning?
Det du kan ta med dig till egen träning
Om jag skulle översätta hans modell till vanlig klubbträning skulle jag börja med tre saker: kedjebrottning, positionella ronder och trötthetsresistens. För en fighter räcker det sällan att vara bra på en singel eller dubbel; du behöver kunna länka ihop första försök, andra försök och kontroll mot väggen utan paus.
- Träna på sekvenser, inte isolerade moment. Kör ronder på 3–5 minuter där varje missad nedtagning måste följas av ett nytt grepp inom 1–2 sekunder.
- Bygg rondspecifik styrka. Lägg in 2 pass i veckan med nacke, grepp, höft och bål, men låt styrkan stödja sparringen i stället för att ersätta den.
- Arbeta mot staketet. Starta minst 1–2 ronder per pass i clinch vid buren. Det är där många matcher faktiskt avgörs.
- Träna på att vinna små positioner. En halvbra nedtagning är värdelös om du inte direkt kan avancera till ett bättre läge.
- Håll nere onödigt tempo. Hans bästa sekvenser är kontrollerade. För mycket fläkt bränner ut dig snabbare än motståndaren.
Det här fungerar bäst för fighters som redan har grunderna på plats. Om du fortfarande tappar balans i första kontakten är lösningen inte mer löpning, utan bättre fotarbete, höftposition och timing. När de bitarna sitter blir nästa fallgrop att kopiera fel saker, och det är där många missar poängen.
Det leder vidare till en annan viktig lärdom: samma stil kan se enkel ut på tv, men den blir snabbt ineffektiv om man inte förstår vad som faktiskt bär upp den.
Vanliga misstag när man försöker kopiera honom
Det som gör Makhachev så effektiv är inte att han uppfann något nytt, utan att han kombinerar välkända delar på ett ovanligt disciplinerat sätt. Han har dessutom haft år av sambo, brottning och elittävlingar i ryggen, och den miljön går inte att ersätta med en snabb träningsfix. Därför måste man vara ärlig med vad som går att låna och vad som bara går att beundra.
| Misstag | Varför det blir ett problem | Bättre väg |
|---|---|---|
| Man jagar nedtagningar utan setup | Motståndaren ser allt tidigt och får enklare att kontra. | Bygg först slag, fejk och clinch innan attacken. |
| Man tränar bara brottning, inte burkontroll | Det räcker inte mot en motståndare som kan resa sig mot staketet. | Lägg lika mycket tid på väggen som på mattan. |
| Man tror att press betyder fart hela tiden | För hög fart ger sämre beslut och sämre återhämtning mellan sekvenserna. | Träna på att växla mellan tryck och kontroll. |
| Man går för hård viktnedgång för att “härma” viktklassen | Du tappar ofta kraft, reaktion och återhämtning. | Välj viktklass efter vad kroppen klarar över tid. |
Det är här många fighters blir förförda av ytan. De ser kontrollen, kopierar rytmen och tror att det räcker, men missar att varje fas i hans spel är uppbyggd för att ta bort motståndarens alternativ. Det är också därför hans väg upp i viktklass säger något viktigt om långsiktig prestation, inte bara om teknik.
Det leder till den sista stora frågan: hur påverkar viktklass, belastning och kroppens kapacitet själva kvaliteten i prestationen?
Vad hans byte till weltervikt säger om smart matchning
Hans steg upp i weltervikt visar hur mycket smart matchning betyder. När du inte behöver svälta bort för mycket massa blir det lättare att hålla tryck, hålla volymen i grapplingen och vara skarp i försvar och återhämtning mellan ronderna. För en fighter är det en påminnelse om att den bästa viktklassen inte alltid är den lättaste på pappret, utan den där du kan prestera bäst i buren.
Jag brukar se tre tydliga varningssignaler hos fighters som ligger fel i vikt:
- De behöver för mycket tid för att återhämta sig efter sparring eller hårda intervaller.
- Deras clinch och topptryck försvinner tydligt i rond tre och fyra.
- De blir mer defensiva än aggressiva när matchen drar ut på tiden.
Om flera av de punkterna stämmer är problemet ofta inte vilja, utan belastning. Det är också därför Makhachevs väg är så intressant för alla som jobbar med MMA-träning och näringslära: han visar hur mycket en genomtänkt kroppslig ram påverkar själva taktiken. När kroppen bär rätt blir tekniken mycket farligare.
Det betyder inte att alla ska följa samma väg, men det betyder att vikt, återhämtning och matchstrategi måste hänga ihop. Annars bygger man ett spel som ser bra ut på träning men faller när tempot och pressen ökar i en riktig match.
Det jag själv skulle prioritera om jag byggde en fighter kring samma principer
Om jag satte ihop ett program inspirerat av hans modell skulle jag börja med tre saker: kedjekontroll, position mot buren och en viktklass som kroppen faktiskt kan bära. Resten, alltså slagvolym, highlight-moment och spektakulära avslut, kommer först när grunden redan tvingar motståndaren att spela ditt spel.
- Kedjor före enstaka tekniker. En lyckad matchbild byggs av nästa beslut, inte av ett perfekt första försök.
- Kontroll före stress. Den fighter som kan pausa, låsa och avancera vinner oftare än den som bara jagar.
- Belastning före ego. En hållbar kropp ger bättre kvalitet än ett camp där du tvingas överleva din egen viktnedgång.
Det är därför Makhachev är värd att studera även för den som inte alls vill kopiera hans stil rakt av. Han visar hur man gör MMA svårt för motståndaren på ett metodiskt sätt, och just den principen går att använda i nästan varje seriös träningsmiljö. För mig är det den mest användbara lärdomen här: bygg ett system som tvingar andra att försvara, i stället för att hoppas att de gör ett misstag av sig själva.
