Det här behöver du veta om hennes profil och stil
- Brasiliansk stråviktare med tydlig knockoutprofil och stark närvaro i medeldistans.
- Född den 22 maj 1987, cirka 163 cm lång och med 165 cm räckvidd.
- Proffsresultatet ligger på 15-6-1, vilket visar att hon har mött hög nivå länge.
- Hon är som bäst när hon får pressa framåt och tvinga motståndaren att reagera rakt bakåt.
- Mot starka grapplers har hon ofta fått det svårare, vilket säger mycket om matchningen i MMA.
- För den som tränar fighters är hon ett bra exempel på att power måste paras med anti-wrestling.
Vem Amanda Lemos är i UFC
| Fullständigt namn | Amanda Oliveira de Lemos |
|---|---|
| Smeknamn | Amandinha |
| Nationalitet | Brasilien |
| Födelsedatum | 22 maj 1987 |
| Längd | 163 cm |
| Räckvidd | 165 cm |
| Viktklass | Stråvikt, 52,2 kg |
| Proffsrecord | 15-6-1 |
| Det som sticker ut | Slagkraft, press, kortdistansarbete och förmåga att avsluta snabbt |
Amanda Lemos kommer från Brasilien och har byggt sin karriär på en profil som är lätt att känna igen så fort burklocket går igen. Hon är inte den typ av stråviktare som vinner på att samla flest slag över tre ronder; hon vill att varje träff ska betyda något. Det är också därför hon har blivit så relevant i den moderna MMA-bilden, där en enda sekvens kan förändra hela matchen.
Jag brukar läsa henne som en kompakt, fysisk och offensivt orienterad fighter med ovanligt tung effekt i händerna för sin viktklass. Det är en kombination som fungerar väldigt bra när hon får styra tempo och avstånd, men som också ställer krav på att resten av spelet håller samma nivå. Och det leder direkt till hur hon faktiskt bygger sina attacker.
Så bygger hon sin offensiv
Det mest grundläggande med hennes stil är att hon inte jagar estetiska kombinationer för sakens skull. Hon vill framåt, hon vill göra motståndaren statisk och hon vill komma nära nog för att slå med kraft. När det lyckas ser hon farlig ut på ett sätt som få i stråvikten gör, eftersom hon kombinerar tryck med en kroppstyp som gör att hon inte lätt flyttas bort från sin plan.
- Trycket framåt - hon går gärna rakt mot motståndaren och försöker stänga av vägar ut.
- Slagkraften - hennes träffar behöver inte vara många för att påverka hela rundan.
- Clinchläget - nära buren kan hon blanda korta slag, balansarbete och fysisk kontroll.
- Kroppsslagen - när hon träffar kroppen tidigt blir det svårare för motståndaren att hålla tempo senare.
- Avslutsinstinkten - hon slutar sällan när hon märker att någon är skakad, vilket gör hennes attacker mer hotfulla.
Clinch, alltså kortdistanskamp mot buren där slag, grepp och position blandas, är ofta ett underskattat område i hennes matcher. Där blir hon inte bara en boxare som kastar hårt, utan en MMA-fighter som kan använda sin styrka för att låsa fast, rubba balans och öppna för nya träffar. För mig är det just där hennes offensiv blir mest verklig: inte i den första hårda träffen, utan i kedjan som följer efter den.
Det här gör henne till ett tydligt case för tränande fighters. Kraft i sig är sällan nog, men när den kombineras med press, balans och vilja att fortsätta efter första träffen blir den ett system. Nästa steg är att titta på hur det systemet har fungerat i hennes viktigaste matcher.
De senaste resultaten visar ett tydligt mönster
| Motståndare | Resultat | Varför det spelar roll |
|---|---|---|
| Zhang Weili | Förlust på poäng i titelmatch | Visade att hon nått högsta nivån, men också att tempo och komplett MMA kan neutralisera hennes offensiv |
| Virna Jandiroba | Förlust via armbar | Underströk hur farligt grapplingpress kan bli när hon inte får styra distansen |
| Iasmin Lucindo | Vinst på poäng | Bevisade att hon fortfarande kan vinna mot starka namn när matchbilden passar bättre |
| Tatiana Suarez | Förlust på poäng | Bekräftade mönstret mot elitbrottare som kan hålla henne upptagen i långa sekvenser |
| Gillian Robertson | Förlust på poäng | Visade ännu en gång att grapplingstunga matcher ofta blir hennes svåraste typ av uppgift |
Det som är intressant här är inte bara att hon har förlorat mot bra motstånd. Det är vilka typer av motstånd hon har haft mest problem med. När hon möter fighters som kan blanda nedtagningar, toppkontroll och långa presssekvenser blir hennes slagkraft mindre lätt att använda. När hon däremot får en mer stående, fram och tillbaka-bild finns det fortfarande väldigt mycket match i henne.
Jag tycker att det är den viktigaste läxan från hennes resultatrad: i MMA räcker det inte att vara bra på att slå. Du måste också kunna skydda din egen plan när motståndaren försöker byta spel. Det leder naturligt vidare till vad andra fighters faktiskt kan ta med sig från hennes sätt att tävla.
Vad fighters kan lära sig av hennes sätt att vinna
Om jag skulle koka ned hennes bästa egenskaper till praktiska träningspunkter, skulle jag börja här:
- Bygg tryck med fötterna först - press börjar med position, inte med att bara kasta fler slag.
- Träna slag som leder någonstans - en kombination ska antingen öppna för ett nytt slag, en clinch eller en utväg.
- Jobba på burkontroll - många av hennes bästa sekvenser blir farliga först när motståndaren inte längre har fria vinklar.
- Lägg minst lika mycket tid på nedtagningsförsvar - kraft försvinner snabbt om du hela tiden måste resa dig eller försvara grepp.
- Tänk i rundor, inte bara i sekvenser - en hård start är bra, men du måste kunna hålla kvalitet även när öppningen inte kommer direkt.
Ett enkelt sätt att översätta det till träning är att köra ronder där du alltid måste avsluta din kombination med en ny position: stega ut, gå till clinch eller återställ mittlinjen. Det tvingar dig att tänka som en MMA-fighter i stället för som en ren striker. För många är det just där nästa nivå finns, och Lemos är ett bra exempel på varför.
Det här perspektivet gör också att man ser tydligare var hennes stil kan skava mot bättre motstånd. Och där finns en annan viktig lärdom, särskilt för den som vill förstå MMA på riktigt och inte bara läsa resultatrader.
Var hennes stil stöter på motstånd
| När hon trivs | När det blir svårare |
|---|---|
| Motståndaren backar rakt bakåt och ger henne linjer att arbeta i | Motståndaren jobbar i sidled, byter nivå och bryter rytmen tidigt |
| Hon får stå i medeldistans och bygga tryck steg för steg | Hon tvingas jaga någon som hela tiden bryter ut ur zonen |
| Clinch och burspel används som offensivt verktyg | Clinch blir ett sätt för motståndaren att stoppa hennes rytm |
| Matchen hålls på hennes villkor i stående | Långa grapplingsekvenser tvingar henne att försvara i stället för att skapa |
Det betyder inte att hennes striking är överskattad. Det betyder bara att hennes bästa version kräver rätt miljö, och det är helt normalt på elitnivå. I stråvikt avgörs matcher ofta av vem som kan göra sin egen stil svår att läsa och svår att avbryta, och där är Lemos fortfarande farlig men inte automatisk.
För mig är det just den balansen som gör henne så intressant. Hon är tillräckligt explosiv för att avsluta nästan vem som helst i rätt läge, men hon är också tillräckligt mänsklig för att visa exakt vad som händer när en striker pressas in i fel typ av match. Det är därför hennes karriär är värd att följa även när resultatet inte alltid går hennes väg.
Det jag tar med mig från henne i 2026
Om jag ser på Amanda Lemos med tränar- och fighterögon i 2026, är den viktigaste slutsatsen ganska enkel: kraft blir verkligt farlig först när den stöds av struktur. Hon har redan visat att hon kan nå titelmiljö, att hon kan vinna tuffa matcher och att hon kan skapa problem för nästan vem som helst som släpper in henne i rätt distans. Samtidigt visar hennes förluster att den typen av offensiv måste backas upp av gediget försvar mot nedtagningar, bättre kontroll i långa sekvenser och disciplin när tempot vrids upp.
Det är därför jag tycker att hon är mer än bara en tung slående stråviktare. Hon är ett bra exempel på hur modern MMA fungerar när den är som mest krävande: du måste kunna slå hårt, försvara bra och förstå när matchen håller på att glida över i någon annans spel. Det är den kombinationen jag hade tagit med mig om jag bara fick behålla en sak från hennes karriär.