Von Flue choke - Bemästra den underskattade BJJ-tekniken

Von Flue-choken är en av grapplingens mest underskattade motattacker: den ser lugn ut på klipp, men bygger på att du kontrollerar vinkel, kroppstyngd och motståndarens envishet. I den här artikeln går jag igenom vad von flue choke är, när den fungerar, hur du sätter den från toppläge och hur du både försvarar och tränar den utan att gissa. För mig är det här mindre en snygg finish och mer ett test på hur bra du faktiskt styr sidokontroll.

Vad Von Flue-choken egentligen är

Tekniken fick sitt namn efter Jason Von Flue och blev känd i MMA när den användes som svar på en giljotin från sidokontroll. I vissa klubbar kallas den också Saint Preux choke, men principen är densamma: du straffar en motståndare som håller fast i halsen för länge från ett dåligt läge. Det är alltså inte en fristående halslåsning du jagar från vilken position som helst, utan en tryckbaserad submission som uppstår ur kontroll.

Jag ser den som en blandning av position och strypning. Din närmaste axel pressar ena sidan av halsen, samtidigt som motståndarens egen arm och axel stänger den andra sidan. Mekaniskt ligger den nära kata gatame, alltså head-and-arm choke, men skillnaden är att utgångsläget nästan alltid är försvar mot en giljotin i stället för en planerad arm-och-huvud-strypning från början.

Det viktiga är att förstå att det inte handlar om rå styrka. När den sitter rätt är det främst en blodstrypning, vilket är varför trycket kan bli obehagligt snabbt när kroppen väl ligger rätt. Därför känns tekniken ofta oväntad för den som sitter fast: trycket byggs medan du redan är stabil i toppläget.

Det leder direkt till nästa fråga: i vilka lägen är den faktiskt värd att försöka?

När den fungerar bäst i grappling

Jag försöker inte pressa fram den i alla lägen. Den fungerar bäst när motståndaren har låst fast sig i en giljotin och du kan passera till sidokontroll utan att förlora balans. I no-gi, alltså grappling utan dräkt och utan klädgrepp, ser jag den oftare, eftersom folk gärna håller kvar i halsen för länge och det är lättare att driva ren kroppsvikt genom överkroppen.

Så bygger jag avslutet från side control

Här vill jag vara väldigt konkret. Jag försöker inte klämma mig igenom tekniken med armarna. Jag vill först låsa läget, sedan lägga vikten rätt och först därefter låta strypningen göra jobbet.

1. Passa till den sida där motståndarens huvud inte längre har ett bra drag i giljotinen. Om du hamnar på fel sida gör du jobbet åt honom.
2. Lägg ner höften och håll kroppen låg. Sidokontrollen ska kännas som att du parkerar, inte som att du balanserar på tå.
3. Lås motståndarens strypande arm så att han inte enkelt kan öppna upp eller skifta vinkel. Jag använder ofta ett gable grip, alltså ett palm-mot-palm-lås där händerna möts utan att fingrarna behöver jobba hårt.
4. För in din närmaste axel mot hans hals och käklinje medan den andra armen håller hans stryparm på plats. Det är här trycket börjar bygga på riktigt.
5. Behåll bröstkorgen tung och undvik att dra dig fram med överkroppen ensam. När trycket går genom hela kroppen, inte bara genom armarna, blir avslutet mycket svårare att överleva.

Om jag känner att trycket inte riktigt biter efter en kort stund, byter jag ofta mål i stället för att tvinga fram ett halvdant avslut. I grappling är det nästan alltid bättre att behålla toppläget och gå vidare till kimura, americana eller mount än att bli statisk. Det är också där många gör sina första misstag.

De vanligaste misstagen jag ser på mattan

• Du går till fel sida och gör giljotinen starkare i stället för svagare.
• Du försöker avsluta innan motståndarens arm verkligen är kontrollerad.
• Du sitter för upprätt och låter honom skapa utrymme med höft eller knä.
• Du pressar med armarna men glömmer att hela kroppen ska vara tung.
• Du stannar kvar för länge i ett halvbra läge i stället för att gå vidare till nästa attack.

Det här är en av de få tekniker där jag tycker att tålamod nästan alltid slår aggressivitet. Om du bygger rätt tryck, men inte får tap direkt, är det inget nederlag. Det betyder bara att du ska samla positionen bättre eller byta till en annan submission från samma kontroll. Den tanken blir ännu viktigare när du börjar försvara dig mot den på andra sidan.

Så försvarar du dig mot tekniken

Det största misstaget som försvarare är att hålla fast i en dålig giljotin för länge. När toppen redan har passerat till sidokontroll behöver du ofta välja mellan att återställa position, bygga frames eller släppa och rädda nacken. Om du bara fortsätter att klämma med armarna ger du ofta bort den tid som behövs för att bli straffad.

• Släpp en svag giljotin i tid om du inte längre har stark kontroll på huvudet och höften.
• Bygg en frame mot höften eller halsen så att du kan skapa avstånd och återgå till gard.
• Vrid dig mot sidan i stället för att ligga platt på rygg; platt kropp gör det svårare att återfå struktur.
• Håll armbågen tät, annars blir det lätt för motståndaren att pinna armen och låsa dig i trycket.
• Om trycket stiger snabbt, tänk först på position och andning, inte på att vinna ett styrkeutbyte med armarna.

I sparring brukar jag säga att defensiven måste komma från vinkel, inte från panik. Försöker du bänka bort en tung sidokontroll mot en bra grappler blir du ofta bara tröttare och fastare. Därför tränar jag gärna tekniken som en kedja av beslut, inte som ett ensamt avslut.

Så tränar jag den utan att göra den till ett lyckokast

Det bästa sättet att lära sig den här tekniken är att börja från den position där den faktiskt uppstår. Jag gillar korta, tydliga rundor där du får upprepa samma problem flera gånger, i stället för att hoppas att den dyker upp spontant i ett helt fritt rondpass.

Jag brukar hålla intensiteten runt 60 till 70 procent när tekniken byggs in. Full kraft för tidigt lär oftast bara in dåliga vanor och onödig stress i nacken. När rörelsemönstret sitter kan du höja motståndet, men först vill jag se att du kan hålla kontrollen utan att jaga avslutet med överkroppen.

Det är den här kombinationen av kontroll, tajming och tålamod som gör att tekniken blir användbar på riktigt.

Det som avgör om sidotrycket blir en tap eller bara en bra position

Om jag ska koka ner hela ämnet till en sak så är det att tekniken belönar den som väljer rätt sida och stannar tung, medan den straffar den som försöker vinna med armarna. Von Flue-choken är därför mindre ett trick och mer en konsekvens av bra toppläge.

Det är också därför jag tycker att den passar så bra i grappling där kontroll, balans och övergångar spelar större roll än ren explosivitet. Om du redan jobbar med sidokontroll, giljotinförsvar och press från topposition får du mycket gratis genom att lägga den här avslutningen i systemet.

För mig är det en teknik som visar om ditt spel faktiskt hänger ihop: du försvarar, du passerar och du straffar samma misstag i ett enda flöde.